Skjutningar i Sverige

Saxat från SvD 

 

“72 push notiser om skjutningar på en vecka. Hur påverkar det oss? Människors rädsla växer i spåren av det brutala våldet. Och nyhetsrapporteringen riskerar att förstärka oron ytterligare. 

 

“..hittills i år dödats genom vapen våld bara i Stockholm. När Polismyndighetens facit för antalet döda i skjutningar kom för 2018 visade det sig vara ett rekordår – 45 personer hade fått sätta livet till i dödliga skjutningar i Sverige.” 

Våld i media på grund av våld i Sverige

Våld i media på grund av våld i Sverige

Den senaste tidens våldshandlingar med framför allt dödligt våld ha präglat nyheterna och samtalen människor emellan.

Vad orsakerna är och vad åtgärderna borde vara är det dock olika uppfattningar om.

Nedan ett antal klipp från media.

Några händelser som skett.

För fyra år sedan dog 4-åriga Luna i en bilbomb ihop med sin pappa och två andra. Året efter dog 8-årige Yusuf när en handgranat kastades in i en lägenhet han besökte. För två år sedan mördades 16-årige Ahmed Obaid på en busshållplats på Rosengård. Ett år tidigare sköts 15-årige Robin Sinisalo ihjäl i Akalla i Stockholm. Natten till i tisdags sköts en 18-årig kvinna ihjäl i Råcksta i Stockholm. Dagen innan det mördades en kvinna, 31 år, som bar på sin nyfödda bebis i Ribersborg, ett lugnt område i Malmö, mitt framför ögonen på barnets pappa och andra vittnen. Tio skott avfyrades på nära håll. En avrättning.

Att oskyldiga mördas i uppgörelser mellan kriminella börjar bli vardagsmat i nyhetsrapporteringen.

Misstänkt mord i Kungsbacka – två anhållna

Kraftig ökning av antalet barn som misstänks för våldsbrott

Kvinna sköts till döds i Råcksta – Polisen: Man skyr inga medel

Maskerat ungdomsgäng stormade poliskontor

År ut och år in fortsätter det. Hittills i år har vi haft 195 skjutningar i Sverige, 26 personer har dött. Bara första halvåret utfördes 120 sprängdåd. 2018 skedde 45 dödskjutningar.

Men även kriminalitet som är av den mindre graden men ändock alarmerande.

Tove Lifvendahl här på ledarsidan om hur 13-årige Filip rånats, misshandlats och förföljs i en sådan utsträckning att familjen tvingas flytta till en annan stad. Barn- och ungdomspsykiatrin avrådde dem från att anmäla. Polisen rekommenderade dem att flytta innan det blir ännu värre.

För ett litet tag sedan skrev jag om hur medelklassbarn rånas och misshandlas. Gängen ser dem som lätta offer. Slagpåsar. Deras skafferi. Polisen ber därför föräldrar i Stockholm att ledsaga sina barn till och från träningen (Mitti 20/8). Och att inte ha på sig fina kläder, inga fina saker, visa inte telefonen, att vika ned sig vid hot, lämna ifrån sig allt. Spela död, är väl nästa steg.

NÅGRA REFORMER SOM FÖRESLAGTIS

Några reformer som tidigare har föreslagits här på ledarsidan: Anonyma vittnen behövs för att öka viljan att vittna. I dag är uppklarningsprocenten för dödligt våld nere på 23 procent. Övergrepp i rättssak leder ofta till nedlagda åtal.

Kronvittnessystem bör också införas. Avhoppare måste få incitament för att lämna. Även golare behöver polare.

Poliser bör kunna anonymiseras helt vid gripanden av grovt kriminella, samt ha större möjlighet till maskering under känsliga insatser. I oktober 2017 besköts en polismans villa med ett grovkalibrigt automatvapen. I huset sov polismannen, hans fru och deras två små barn.

Vad de politiska åtgärderna blir återstår att se.

Trygghetskrisen är ett faktum, de politiska fördömandena likaså. Men den tillit som har gått förlorad kommer att ta en halv evighet att återfå. Ty, den som känner sig lurad efterfrågarhandling, inte avståndstaganden och fagra ord. 

Sverige är ett land i förändring. Allt var inte bättre förr, men allt är definitivt inte bättre nu. Brottsförebyggande rådet kunde i början av året konstatera att nästan en fjärdedel av befolkningen väljer en annan väg eller ett annat färdsätt till följd av oro för brott. Bland kvinnor i åldern 20-24 år är motsvarande siffra 42 procent. Risken är stor att just förlusten av trygghet kommer att definiera många människors liv, i generationer framöver. Otrygga vuxna uppfostrar otrygga barn. 

Avslutningsvis citerar jag GP och dagens PS:

”Vårt lands politiker reagera nu mot alla skjutningar och sprängningar genom att ta bestämt avstånd från dem”

Det twittrar i buskarna

Det twittrar i buskarna 

 

I veckan har en M. ledamot kritiserats för sina uttalanden och hånande av sin kollega som tillika varit utrikesminister och statsminister i Sverige. 

Partiet själv har haft krismöten och agerat genom att utestänga vederbörande från utskottsplatser. 

Därefter har partiorganisationer på sen motsatta skalan snabbt passat på att kritisera M för saktfärdighet av att fördöma dylika uttalanden. 

Med andra ord hela havet stormar. 

Det finns för vissa bilförare inom yrkeskategorier som innan de äntrar förarstolen får använda en alkoholblåsare 

Kanske borde det finnas en temperamentsblåsare för vissa som twittrar inte minst utländska dito. Ett annat alternativ vore att barnsäkra deras datorer  

 

Vi hade i alla fall tur med vädret

Vi hade i alla fall tur med vädret 

Citatet ovan är från en film härförleden som jag inte såg men som var dess rubrik. 

Ett citat som etsade sig fast då det var en positiv syn på ett i allt annat misslyckat semesterfirande. 

Citatet kan användas även efter denna sommar med det tillägget att det var mycket annat som också var lyckat. Förutom att vädret inte bara var soligt regnade det i måttliga mängder till skillnad för förra sommaren som var snustorr med ty åtföljande skogsbränder och vattenbrist som förorsakade höga elpriser. 

Även grödan i form av grönsaksplanteringar och diverse näringar som camping m.m. fick storslagna resultat att redovisa. 

Ur politisk synvinkel var sommaren som vanligt. Med andra ord inget Almedalen och med en president som fortsatte att förhandla medelst Twitterutrop.  

Väljarkåren låg stilla trots byte av partiledare i ett parti som för övrigt själv bytte namn för inte så länge sedan. Även det utan att antalet väljare ökade. 

Sammanfattningsvis kan reflektionen var att: 

Vi hade också tur med vädret 

Ecstasy drog eller verklighet

En gång för många år sedan sa en politiker i förtroende till mig. Du ska inte tro att politiker blir utsedda för sin kunskap.
Med detta ville hon troligtvis påstå att det inte var för hög begåvning för sakfrågorna som gör att politiker blir utsedda utan av andra orsaker. 

När man i tv under valkvällen bevittnade de euforiska uttryck som framför allt unga miljöpartister gav uttryck för börjar man undra om det Inte även är en masspsykos som man måste vara villig att bli uppslukad av om man går in i ett politiskt parti. 

Unga hoppande flickor som skrattande, kramande, gråtande och med en representant med ett bländande leende varvid framtänderna mest liknade de som man kan köpa i en leksaksaffär gav obehagliga känslor. 

Ett parti som hade halverats men som ändå ansåg att de vunnit då deras fränder i Europa gått framåt. 

Detta istället för att inse att de hade gjort ett dubbelt så dåligt valresultat. 

Att vinna eller inte vinna är inte frågan

 Alla var vinnare

Fi som åkte ut från 4,7 procent till 0,8% ansåg, då Gudrun Schyman skulle kommentera det katastrofala resultatet, att hon slapp att vara nervös. 

Liberalerna eller Folkpartiet backade från 9,9 till 4,1% och  påstod att de var vinnare deras grupp hade fått mer inflytande i Parlamentet. 

Socialdemokraterna, som gjorde sitt sämsta val någonsin, var vinnare då de fortfarande var det största partiet. 

Miljöpartiet som minskade sin andel från 15,4 till 11,4 var vinnare för de hade medvind för sin politik i Europa. 

Ja, så var det då Sverigedemokraterna som ökade mest av alla och var vinnare trots att de blir tredje största parti efter Moderaterna och bara fick tre och inte fyra mandat. 

Moderaterna var vinnare då det att de hade gjort ett bättre val än tidigare med 3,1 procent fler röster trots att det var ju inte så bra som de hade velat. 

Kristdemokraterna var vinnare då de gjorde ett bra val med många fler procent fast de fick bara två mandat att inte 3. 

Och alla log utom Fi och deras två representanter de hade så mycket rött läppstift på läpparna att man inte kunde se om dom log eller inte. 

Sakfrågorna hamnade i valrörelsens sista skede i skuggan av ”skandaler” som hade mycket lite eller inget alls med EU att göra 

Sverigedemokraternas toppkandidat, Peter Lundgrens, tafsande på en fest visar visserligen på dåligt personligt omdöme. Men frågan var utagerad mellan de inblandade. KD-parlamentarikern, Lars Adaktussons, abortmotstånd kan man ha kritiska åsikter om. Men han ställde inte upp i det här valet. Ändå dominerade dessa händelser sista veckan av valrörelsen. Det saknade proportioner. 

Den svenska EU-valrörelsen 2019 i första hand kom att handla om är hur mycket EU vi egentligen ska ha. 

Kristdemokraterna slogan om att göra EU lagom igen blev den dominerande frågan. Och som Sverigedemokraternas representant sa i en kommentar. Vi är för Europa men inte att Eu skall ha mer makt.

EU-parlamentsvalet

EU-parlamentsvalet sker i morgon 

Valdebatterna och smutskastning av andra partier har avslutats. Frågor som om abort skall bestämmas av EU eller nationellt liksom vad som förekommit på en efterfest på ett hotellrum mellan två delegater med ett antal andra delegater närvarande har satt sin prägel på vad som skall ge eller inte ge röster för de aktuella partierna. 

Oavsett om man vill påverka politiken eller att det känns som en plikt så är fakta det att om alla svenskar skulle rösta för samma parti skulle detta parti inte få mer än knappt tre procent av rösterna i parlamentet vilket innebär vi lämnar ifrån oss mellan 97 och 98 procent av makten till resten av Europa. 

Demokrati

Är EU-valet en fråga för något eller emot något.
I de här fallet högerextremismen.
 

Frågan är berättigad då den var uppe senaste valet med skrämselpropaganda av C, S och L om att de övriga borgerliga partierna närmade sig högerextremismen med anledning av deras åsikter att demokratiskt likaberättigande skulle gälla även i Sveriges riksdag och att alla skulle tala med alla.
Eller för att specificera lite mer. Att utestänga SD från något inflytande och att göra dem till alla politiska diskussioners centrum. 

Ett exempel är Centerpartiets toppnamn i EU-valet Fredrik Federley
I en debattartikel i Aftonbladet skrev han att de ”västeuropeiska liberala värdena” hotas i sina grundfundament av högerpopulister. I samma artikel påstår han att KD:s EU-kandidat Sara Skyttedal ”öppnar dörren till högerpopulism” och han frågar: ”Är det diktaturfasoner som gäller nu, KD?
Januariöverenskommelsen, som är det konkreta resultatet av SD-fokuset, är därför en naturlig reaktion av samförstånd mot någon i ställer för en egen politik med respekt för de demokratiska värden som svenska folket skulle ha önskat få. 

Kärlek?

Den Alliansen den Alliansen. All kärlek är tydligen inte evig.

”Annie Lööf rasande på M-ledaren Centerledaren Annie Lööf, som under torsdagen besökt olika naturturistföretag i Norrbotten, är nu rasande på Moderaterna.– Det handlar om företag med låg lönsamhet som säljer sina erbjudanden flera år i förväg, vilket gör att de inte kan höja priserna mot kunderna när en moms fyrdubblas. I stället gräver man en stor grop i ett sådant företags plånbok, säger Annie Lööf. – Nu är de lättade över att momsen ligger kvar på sex procent.
Svantesson slår tillbaka: ”Viktigt att markera” Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson Elisabeth Svantesson slår tillbaka: ”Vi förminskar ingen näringsverksamhet alls, däremot tycker vi att det är viktigt att markera när Centerpartiet är med och sparar på polisen, äldreomsorgen och psykiatrin. Det är det stora problemet med den budget Annie Lööf nu står bakom”, skriver hon i ett sms.”

Citat hämtat ur Expressen om ordväxling i ärenden om att höja momsen för ”bäversafari”