Ecstasy drog eller verklighet

En gång för många år sedan sa en politiker i förtroende till mig. Du ska inte tro att politiker blir utsedda för sin kunskap.
Med detta ville hon troligtvis påstå att det inte var för hög begåvning för sakfrågorna som gör att politiker blir utsedda utan av andra orsaker. 

När man i tv under valkvällen bevittnade de euforiska uttryck som framför allt unga miljöpartister gav uttryck för börjar man undra om det Inte även är en masspsykos som man måste vara villig att bli uppslukad av om man går in i ett politiskt parti. 

Unga hoppande flickor som skrattande, kramande, gråtande och med en representant med ett bländande leende varvid framtänderna mest liknade de som man kan köpa i en leksaksaffär gav obehagliga känslor. 

Ett parti som hade halverats men som ändå ansåg att de vunnit då deras fränder i Europa gått framåt. 

Detta istället för att inse att de hade gjort ett dubbelt så dåligt valresultat. 

Att vinna eller inte vinna är inte frågan

 Alla var vinnare

Fi som åkte ut från 4,7 procent till 0,8% ansåg, då Gudrun Schyman skulle kommentera det katastrofala resultatet, att hon slapp att vara nervös. 

Liberalerna eller Folkpartiet backade från 9,9 till 4,1% och  påstod att de var vinnare deras grupp hade fått mer inflytande i Parlamentet. 

Socialdemokraterna, som gjorde sitt sämsta val någonsin, var vinnare då de fortfarande var det största partiet. 

Miljöpartiet som minskade sin andel från 15,4 till 11,4 var vinnare för de hade medvind för sin politik i Europa. 

Ja, så var det då Sverigedemokraterna som ökade mest av alla och var vinnare trots att de blir tredje största parti efter Moderaterna och bara fick tre och inte fyra mandat. 

Moderaterna var vinnare då det att de hade gjort ett bättre val än tidigare med 3,1 procent fler röster trots att det var ju inte så bra som de hade velat. 

Kristdemokraterna var vinnare då de gjorde ett bra val med många fler procent fast de fick bara två mandat att inte 3. 

Och alla log utom Fi och deras två representanter de hade så mycket rött läppstift på läpparna att man inte kunde se om dom log eller inte. 

Sakfrågorna hamnade i valrörelsens sista skede i skuggan av ”skandaler” som hade mycket lite eller inget alls med EU att göra 

Sverigedemokraternas toppkandidat, Peter Lundgrens, tafsande på en fest visar visserligen på dåligt personligt omdöme. Men frågan var utagerad mellan de inblandade. KD-parlamentarikern, Lars Adaktussons, abortmotstånd kan man ha kritiska åsikter om. Men han ställde inte upp i det här valet. Ändå dominerade dessa händelser sista veckan av valrörelsen. Det saknade proportioner. 

Den svenska EU-valrörelsen 2019 i första hand kom att handla om är hur mycket EU vi egentligen ska ha. 

Kristdemokraterna slogan om att göra EU lagom igen blev den dominerande frågan. Och som Sverigedemokraternas representant sa i en kommentar. Vi är för Europa men inte att Eu skall ha mer makt.

EU-parlamentsvalet

EU-parlamentsvalet sker i morgon 

Valdebatterna och smutskastning av andra partier har avslutats. Frågor som om abort skall bestämmas av EU eller nationellt liksom vad som förekommit på en efterfest på ett hotellrum mellan två delegater med ett antal andra delegater närvarande har satt sin prägel på vad som skall ge eller inte ge röster för de aktuella partierna. 

Oavsett om man vill påverka politiken eller att det känns som en plikt så är fakta det att om alla svenskar skulle rösta för samma parti skulle detta parti inte få mer än knappt tre procent av rösterna i parlamentet vilket innebär vi lämnar ifrån oss mellan 97 och 98 procent av makten till resten av Europa. 

Demokrati

Är EU-valet en fråga för något eller emot något.
I de här fallet högerextremismen.
 

Frågan är berättigad då den var uppe senaste valet med skrämselpropaganda av C, S och L om att de övriga borgerliga partierna närmade sig högerextremismen med anledning av deras åsikter att demokratiskt likaberättigande skulle gälla även i Sveriges riksdag och att alla skulle tala med alla.
Eller för att specificera lite mer. Att utestänga SD från något inflytande och att göra dem till alla politiska diskussioners centrum. 

Ett exempel är Centerpartiets toppnamn i EU-valet Fredrik Federley
I en debattartikel i Aftonbladet skrev han att de ”västeuropeiska liberala värdena” hotas i sina grundfundament av högerpopulister. I samma artikel påstår han att KD:s EU-kandidat Sara Skyttedal ”öppnar dörren till högerpopulism” och han frågar: ”Är det diktaturfasoner som gäller nu, KD?
Januariöverenskommelsen, som är det konkreta resultatet av SD-fokuset, är därför en naturlig reaktion av samförstånd mot någon i ställer för en egen politik med respekt för de demokratiska värden som svenska folket skulle ha önskat få. 

Kärlek?

Den Alliansen den Alliansen. All kärlek är tydligen inte evig.

”Annie Lööf rasande på M-ledaren Centerledaren Annie Lööf, som under torsdagen besökt olika naturturistföretag i Norrbotten, är nu rasande på Moderaterna.– Det handlar om företag med låg lönsamhet som säljer sina erbjudanden flera år i förväg, vilket gör att de inte kan höja priserna mot kunderna när en moms fyrdubblas. I stället gräver man en stor grop i ett sådant företags plånbok, säger Annie Lööf. – Nu är de lättade över att momsen ligger kvar på sex procent.
Svantesson slår tillbaka: ”Viktigt att markera” Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson Elisabeth Svantesson slår tillbaka: ”Vi förminskar ingen näringsverksamhet alls, däremot tycker vi att det är viktigt att markera när Centerpartiet är med och sparar på polisen, äldreomsorgen och psykiatrin. Det är det stora problemet med den budget Annie Lööf nu står bakom”, skriver hon i ett sms.”

Citat hämtat ur Expressen om ordväxling i ärenden om att höja momsen för ”bäversafari”

Från Krisdemokraterna till Kristdemokraterna

Kristdemokraterna som för bara ett halvår sedan kunde kallas Krisdemokraterna med 3,3% väljare i opinionsundersökningarna har idag i april 12,2%. 

Det skiljer 3,8 procent från Moderaternas resultat som i sin tur är det sämsta sedan Kindberg Batras tid med sina 16 procent. 

Oavsett alla sakpolitiska skäl torde uppgången bero på den nya partiledaren Ebba Busch Thor. 

Ända sedan Alf Svenssons tid har aldrig så höga opinionsundersökningar kunnat tillmätas Kristdemokraterna. 

Partiets politik kan näppeligen ha förändrats under denna tid men däremot dess partiledares förmåga och personlighet att föra ut sin och partiets politik. 

 

Något för andra partier att ta lärdom av? 

Fostrar man fågelungar som lär sig skrika efter mat i stället för att lära sig flyga får man fågelungars krav på sig.

Fostrar man fågelungar som lär sig skrika efter mat i stället för att lära sig flyga får man fågelungars krav på sig.

Så skrev Tove Lifvendahl bland annat om idé program för uthålliga den 2 april som krönika om Moderaternas nya programsatsning.

Inget aprilskämt med andra ord.

Men en intressant beskrivning på vänstern respektive högerns grundsyn i vissa frågor och med andra ord ett enkelgöra av vad ett idéprogram kan innehålla.

Nytt idé program för Moderaterna har varit april månads första stora nyhet inte minst för värvningen av Alice Teodorescu från Göteborgsposten till sekreterare för gruppen.

Månaden som gått kan annars mest kännetecknas som en väder månad. Omväxlande sol och blåst och omväxlande regn och fukt.

Ja, sedan har det förstås varit det brittiska parlamentets regelbundna och konsekventa nedröstningen av alla försök att få igenom ett ordnat Brexit.

Med andra ord en månad som präglats av osäkert väder, underkännande av Brexit men också lite framtidshopp om att våren äntligen kan vara  på väg.

 

En reflexion om två reflexioner

En reflexion om två reflexioner

 

Den senaste veckans debatter har i allmänhet handlat om hemvändande eller inte hemvändande terrorister.

Om naivitet kontra medmänsklighet och inte sällan vad den svenska lagen säger eller inte säger jämfört med exempelvis Norges lagar.

Ja, även barn alltifrån nyfödda till några år gamla som vi sett bilder på avlossar nackskott mot bakbundna fångar.

Jämfört med andra länder kan vi konstatera att Sverige agerat alltför långsamt jämfört med andra länder. Att den nu sittande regeringen skyller på att den borgerliga inte heller gjorde särskilt mycket är knappats annat än ett sätt att försöka komma undan ansvar då det först var under den  S-ledda regeringen IS proklamerades på allvar.

Några citat av bland annat Pasi och Anki Nevalainens dotter som precis fyllt 15 år när hon försvann spårlöst från Sverige är intressanta.

Med hjälp av smugglare som familjen Nevalainen betalade genom att belåna sitt hus, lyckades familjen till slut få ut dottern från Islamiska staten. Då hade pojkvännen hunnit dödas i strider med terrorgruppen. Räddningsaktionen blev en världsnyhet

De anser nu, med den vetskap som deras dotter har gett dem efter det att hon återvänt och bott hos dem i tre år, att det delvis är dotterns berättelser från tiden hos Islamiska staten som fått dom övertygad. Bilder hon fortfarande drömmer mardrömmar om. Beskrivningar av hur hon tvingats bevittna offentliga avrättningar. Hur hon sett burar där yazidiska flickor hållits inlåsta. Samt medieberättelser om avhuggna huvuden vid lekparker och i soptunnor. Människor som halshuggits, som dränkts i bensin och bränts till döds, som slängts ner för höghus och som sänkts ner i vatten inlåsta i burar.

– Jag blir väldigt irriterad när jag ser nyhetsinslagen med alla som drar sina snyfthistorier. Det gick bra när kalifatet blomstrade, men nu när IS förlorat, då är det inget roligt. Alla yazidier, kurder, kristna som fått fly för sina liv då? Nu är det plötsligt jättesynd om IS-krigarna. Det får mig att må illa.

– Alla som pratar nu i TV om att de inte gjort något när de varit nere. Att de inte visste något. Det är rent skitsnack. Du kan inte ha ett helt kalifat som är uppbyggt på ambulansförare och bagare.

Anki och Pasi hoppas nu att samtliga IS-anhängare ska utredas och ställas inför rätta. Även de drygt 150 personer som redan beräknas ha återvänt till Sverige.

Även ledarsidor som bland annat GPs med Alice Teodorescu är kritisk till den svenska oförmågan till handlande.

Hon citerar olika uttalanden som väl belyser landets oförmåga.

”Situationen i dagsläget visar att vi helt tappat greppet. Jag tror att vi har varit väldigt naiva och vi har låtit detta fortgå i alltför stor utsträckning.” (Chefsåklagare Lise Tamm, 05/10-2017, Dagens Juridik).

Beklaganden kan låta som det som statsministern anförde:
” Jag måste tyvärr ändå säga att Sverige nog har varit naiva i det här avseendet. Kanske har det varit svårt för oss att acceptera att det i vårt öppna samhälle mitt bland oss finns människor, svenska medborgare, som sympatiserar med mördarna i Isil.” (Ur statsminister Stefan Löfvens (S) tal med anledning av att Sverige höjde säkerhetsläget från nivå tre till fyra på en femgradig skala, 19/11-2015).”

” Varför anses det som en godtagbar ursäkt att hänvisa till sin naivitet när man som makthavare egentligen mest varit feg och senfärdig?” är hennes slutsats.

 

Lars

Är Sverige ett aningslöst och fredsskadat land

Den frågan ställer man sig när dagens debatt allt mer kommer att handla om de IS krigare som befinner sig i fångläger i Syrien.
Ordet aningslös kom ur en miljöpartists mun i en tv-sänd debatt för ett antal år sedan.
Ordet fredsskadat är från Alice Teodorescu krönika i GP den 23 februari i år. 

Sverige är en fredsskadad nation. Kanske är det en förklaring till senfärdigheten, bristen på proaktivitet och oförmågan att stifta kraftfullare terrorlagar. Den lag som trädde ikraft år 2016 har visat sig tandlös, Säpo famlar i blindo trots stora ekonomiska tillskott. 

Båda är signifikativa för en mentalitet som gör sig allt mer påtaglig i ett land som pratar genom sina politiker mer än handlar. 

I dagens Svenska Dagbladet kan man också läsa en jämförelse mellan Finland och Sverige. Den lyder: 

“Så blev Finland bättre än Sverige på nästan allt” 

Och längre ner står förklaringen: 

“– Det är vad man gör, inte vad man säger som räknas. 

Debatten har blossat upp i en sidodebatt om Hani Bali språkbruk som ”honor” och deras barn för ”avkomma” 

Detta I ställer för att han en debattartikel redogör för några exempel på de vedervärdiga handlingar som IS-terroristerna utsatt oskyldiga människor för i Syrien och Irak. Det handlar om makabra mord, lemlästning, våldtäkter, slavhandel, plundring och vandalism.

Sett till befolkningsmängden är Sverige ett av de europeiska länder varifrån flest IS-terrorister åkt. Samtidigt anses Sverige vara ett bra tillhåll för terrorister på grund av myndigheternas slappa hantering och svaga lagstiftning. 

Utrikesminister Margot Wallström (S) och inrikesminister Mikael Damberg (S) hävdar att de som har begått brott ska i första hand dömas i de länder där de befinner sig. För det fall IS-terroristerna återvänder till Sverige på eget bevåg ska de däremot ställas inför rätta i Sverige.
Problemet är att ingen hittills har dömts för att ha gjort en terrorresa trots att uppemot 150 terrorister redan har återvänt. 

Det finns olika vägar att gå nu. Man kan som sedan tidigare i Danmark, och nu i Storbritannien, dra tillbaka medborgarskap. 

Därtill kommenterade Sveriges justitieminister Morgon Johansson (S) redan för några år sedan konstaterade att ett fråntagande av medborgarskap inte var aktuellt. 

Lars Stranne

P.S.

Efter  inlägget kan man läsa och höra om varför Sverige skall ta emot IS krigare då de är ett snällt land.

D.S.

Länk till intervju i SVT med två IS krigare som vill till Sverige:

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/svenska-is-anhangare-i-syrien-varfor-inte-ta-hem-oss