Sill

En dödsannons 

En bohuslänsk fiskare hade gått till sina förfäder. 

En efterlevande hade till tidningen sänt in en dödsannons med texten : 

“Stilla var hans liv, stilla blev hands död.” 

I annonsen kom det dock att stå: 

“Silla var hans liv, silla blev hans död.” 

Felskrivningen kan man säga var en händelse som såg ur som en tanke. 

(Hämtat ur mina anteckningar)

 

Att åldras

Björkarna doftar och lärkan slår.

Jag är äldre i dag än jag var i går.

Det kan våga min salighet på, 

och likafullt verkar det inte så.”

Alf Henriksson

 

Ett nytt år

2018 lika med ett nytt år och därmed nya utmaningar, förväntningar men också händelser som inte alltid kan betecknas som lyckade.

Jag planerar att under detta år göra egna betraktelser inom olika discipliner och  händelser.

Vad det blir får framtiden utvisa.

EN GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET.

God jul

God jul

Och 

Gott Nytt År 

2018

Önskar

Lars

Från början var Kungsbackaforum bland annat tänkt som en nättidning med reportage om än med ett mycket begränsat innehåll på grund av dess minimala redaktion. 
Sedan blev det mer en bloggplats när det begreppet blev allmänt känt.  

Nu det senaste året har det varit en spegling av händelser och tankar genom citat av professionella ledarskribenter och tänkare. 

Hur fortsättningen skall bli får framtiden utvisa. Kanske faller andan på och det blir en och annan reflexion eller om man så vill kalla det blogg. Kanske blir det något helt annat.  

Hur som helst kommer sidan att finnas kvar ytterligare ett år om inte annat för att arkivet skall kunna stämma till eftertanke om vad som tänktes, troddes och spekulerades i och vad som verkligen hände. 

I olika ledare i svenska tidningar dryftas i dessa dagar det religiösa budskapet.  

I GP kan vi läsa nedan citat: 

Det specifikt religiösa i julfirandet som kristen kulthandling kommer i två olika paket. Den hårda kärnan är de bindande religiösa sanningarna, dogmerna, som hör till. Herrens ängel, Helige ande, Jungfrufödsel, Guds enfödde son.  

Det omgivande och det mjukare budskapet är löftet om frid, försoning, gränslös kärlek och en tillvaro bortom det omedelbart förnimbara. ”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv”,  

SvD behandlas också religionen med underrubriken tro och tvivel som ledmotiv. 

Så fångar Tove Lifvendahl det bäst i nedan roliga historia.  

”Tvivla inte, utan tro!”, får Tomas höra när han står inför den uppståndna Jesus. Men tvivlet behövs, den kritiska tanken är nödvändig. Och i det dagliga livet är mitt eget förhållningssätt till Gud nog allra bäst fångat av en rolig historia (farfar gillade den skarpt också). Den går så här: 

En from man bodde i en dal. En dag kom ett enormt regnväder som översvämmade hela dalen. När vattnet bröt in i huset, kom en bil från räddningstjänsten och folk erbjöd honom att följa med. Han svarade dem: 

– Jag litar helt på Gud. Jag ber och tror att Han räddar mig. 

Bilen for iväg. Vattnet steg och mannen fick fly upp på andra våningen. En räddningsbåt kom till hans hus och erbjöd honom att hjälpa mannen. Han tackade men avvisade dem som satt i båten: 

– Jag litar helt på Gud. Jag ber och tror att Han räddar mig. 

Båten for iväg. Det fortsatte att regna och till slut satt mannen på hustaket och klamrade sig fast vid skorstenen. Då kom en helikopter som skickade ner en räddningsstege. Mannen skrek upp till dem: 

– Jag litar helt på Gud – Han kommer att rädda mig! 

Helikoptern flög iväg. 

Vattnet steg, och mannen drunknade och kom till himlen, där han mötte Gud. 

Mannen sade: 

– Gud, jag förstår Dig inte. Jag hade så stark tro på Dig, jag bad och följde Din vilja. Varför räddade Du inte mig? 

Gud kliade sig i huvudet och svarade: 

– Jag förstår inte heller. Jag skickade ju en bil, en båt och en helikopter.” 

 

Själv så avslutar jag detta året med en önskan om en god fortsättning och om några dagar ett Gott nytt år. 

 

Häxjakt 

Häxjakt 

Så kom då en motreaktion på den media förföljelse som pågått på gott och ont. 
Journalisten Julia Hartley-Brewer som figurer i en brittiska versionen av #metoo tar avstånd. 

I SvD skriver Tove Lifvendahl och citerar: 

” …Den brittiska versionen av #metoo, vilka redan har fått försvarsminister Michael Fallon att avgå. Skälet som anges är att han 2002 upprepade gånger ska ha lagt sin hand på journalisten Julia Hartley-Brewers knä. Till slut ska hon, enligt egen uppgift, ha sagt att hon skulle slå till honom i ansiktet om han fortsatte. Han bad om ursäkt, och saken var sedan enligt de båda utagerad. Hartley-Brewers har i dagarna kritiserat vad hon anser är en besatthet i medierna över de rykten som florerar: 

”Jag anser att det är absurt och fel att behandla skämt och flirtande på arbetsplatsen – och till och med felbedömda sexuella trevare – mellan med samtyckande vuxna, som moraliskt likstående till allvarliga sexuella trakasserier eller övergrepp. Det förminskar verkliga offer för verkliga brott.” Och: ”Jag har inte varit ett offer och vill inte ta del i vad jag anser har blivit en häxjakt i Westminster”.” 

Informerat eller inte informerat

Så hör kommenterar SvD:s Tove Lifvendahl:

 

”Den fråga som i regeringens hantering kvarstår är varför Anders Ygeman och Peter Hultqvist enligt uppgift inte informerade statsministern om att rikets säkerhet äventyrats. En allvarlig blotta vars konsekvenser och risker inte går att säkerställa. På den frågan försöker nu Peter Hultqvist hävda att han 1) fick intrycket av kontakterna med Säpo att det var en hantering som pågick på bred front i regeringen eftersom flera var berörda, och 2) att det inte var hans sak att informera statsministern om något som ägt rum på en myndighet som inte stod under hans statsrådsansvar. Anders Ygeman har hävdat att det var svårt att finna ett rum (vi får anta att det är ett bildligt uttryck) för att tala med statsministern om saken.” 

”Är det ens möjligt att det är såsom de säger? Ja, med kännedom om den stundom armbågsvassa kultur som frodas i partierna är det dessvärre möjligt att egen karriärhänsyn gör att kampen om chefens gunst gör att partikamrater inte alltid hjälper varandra att göra ett gott jobb, utan skadeglatt åser när någon faller, antingen på undermålig tjänsteutövning eller personliga vandelsbrister. Populärkulturella serier som Yes, minister, danska Borgenoch House of Cards, berättar i all sin underhållningssyftande genre ändå något om politikens villkor och de människor som dras dit.” 

”Ett annat alternativ är att Ygeman och/eller Hultqvist far med osanning om att inte ha informerat uppåt – för att skydda Löfven och regeringen. Eller att de berättar blott en del av sanningen – för att skydda Löfven och regeringen. Medierådgivaren Mart Maandi påminner på sin blogg maandi.se om begreppet ”plausible deniability”, som kan översättas till ”trovärdigt förnekande”: ”Det var ett begrepp som CIA använde under president Kennedy för att skydda högre tjänstemän från obehagliga fakta om olagliga operationer. Metoden byggde på att ledningen överlät ansvaret för klandervärda operationer på underställd personal. Och om dessa olagliga och hemliga aktiviteter ändå skulle bli kända, kunde alltså ledningen helt sanningsenligt förneka all kännedom och därmed även slippa ta ansvar.”” 

”Slippa ta ansvar. Det är en formulering som är svår att släppa.  

Alliansen gör rätt som står fast vid sin prövning av misstroendet mot försvarsministern. Att Peter Hultqvist åtnjuter statsministerns och många andras höga omdöme är inte ett argument i detta ärende.”

 

Regeringsombildning

En omarbetad regering blev Statsminister Löfvens svar på misstroendeförklaringen från oppositionen. Nu ligger bollen åter hos denna.

Så här kommenterar SVT:s reporter den nya regeringsbildningen:

”Statsminister Stefan Löfven försöker genom en större regeringsombildning återta det politiska initiativet. Nu ligger bollen åter hos Alliansen, som plötsligt hamnat i ett besvärligt läge. Det kan bli svårt att övertyga väljarna om det kloka i att avsätta försvarsminister Peter Hultqvist.”

Sura uppstötningar

Det var sura uppstötningar i GP:s recension över gårdagens melodifestival.

När sedan några damer i publiken reser sig upp och ”spontansjunger” en variant på tv-licenssången så slås något sorts torftighetsrekord. Jag vill bara krypa in under en hög av skämskuddar och gömma mig. Vad är det som pågår, SVT? Ni måste sluta med detta ovärdiga trams. Genast.

Själv undrade jag var det var för fel på att ha på sig något så när normala kläder och utstyrsel och inte som 5 Dismissed Hearts align en genderfucking fashion show.

Förra gångens nakna överkropp med kraftigt uppförstorade bröstmuskler var inget mot denna grupps framträdande. Det är ju i alla fall en melodifestival och inte något klädspex.

Lars