Staten kontra Individualism

 

I GP skriver i dag Thomas Gür en analys över begreppen statsindividualismen som en förklaring till varför Sverige ser ut som det gör och varför. 

Teoremet går ut på att samhällsformationen i det moderna ­Sverige bestäms av den relation som individen har till staten (och inte med gemenskaper som familjen eller det civila ­samhället). 

Hans slutsats är att: 

Men ett fritt samhälle kan inte vila på att individen från ­vaggan till graven är beroende av statens förmåga och välvilja. Laglydighet bygger på de dygder som de frivilliga gemenskaperna förmedlar från en generation till en annan, och den sociala kontroll som dessa gemenskaper utövar på gott och ont. När dessa försvinner återstår antingen en stat som upprätthåller ordningen via repression eller som retirerar inför en oordning som den inte kan hantera. 

Följden kan då bli : 

När ambulanser måste invänta poliseskort, för att ta sig in i vissa bostadsområden? När åldringar rånas av ”barngäng”? När akutmottagningar stryps av att personalen är upptagna med att hantera följderna av dödsskjutningar mellan kriminella? När folkpensionen inte räcker till? När kommunernas dåliga ekonomi tvingar fram försämrad ­service? 

Faktaresultat under 2019.
I Sverige har det fram till mitten av november varit 236 sprängningar i år.
316 bekräftade skjutningar varav 38 resulterade i dödsfall fram till mitten av december.