En reflektion efter en reflektion.

En reflektion efter en reflektion.

“Hon talar inte om samtiden, politiken, Svenska Akademien, Trump eller främlingsfientligheten. Inte heller om något uppenbart spännande, kul eller förfärligt som hänt henne. Ändå är jag djupt fängslad av Agneta Pleijels sommarprogram.” 

Så lyder en recension efter författarens sommarprogram i P1. 

Själv råkade jag lyssna och kände igen mig i vissa reflexioner som till exempel att när man uppnått denna mogna ålder minns som man händelser från barndomen som man inte ägnat en tanke åt tidigare under livet. 

De har legat latenta under alla år och poppar fram efter att fått en association av nuet. 

Alla är väl inte de roligaste men inte heller de som man helst skulle vilja ha glömt. 

Mina tankar går förstås till Ernst Hemingway och han definition av hälsa. 

WHO har tre kriterier som lyder ungefär som så att man skall vara i avsaknad av fysisk sjukdom. Sedan är nummer två att man skall vara i avsaknad av psykisk sjukdom. Slutligen är nummer tre att man skall ha ett fungerande socialliv. 

Ernst Hemingway hade bara två. Det första var samma som WHO. Det andra var dåligt minne! 

Lars