Att vinna eller inte vinna är inte frågan

 Alla var vinnare

Fi som åkte ut från 4,7 procent till 0,8% ansåg, då Gudrun Schyman skulle kommentera det katastrofala resultatet, att hon slapp att vara nervös. 

Liberalerna eller Folkpartiet backade från 9,9 till 4,1% och  påstod att de var vinnare deras grupp hade fått mer inflytande i Parlamentet. 

Socialdemokraterna, som gjorde sitt sämsta val någonsin, var vinnare då de fortfarande var det största partiet. 

Miljöpartiet som minskade sin andel från 15,4 till 11,4 var vinnare för de hade medvind för sin politik i Europa. 

Ja, så var det då Sverigedemokraterna som ökade mest av alla och var vinnare trots att de blir tredje största parti efter Moderaterna och bara fick tre och inte fyra mandat. 

Moderaterna var vinnare då det att de hade gjort ett bättre val än tidigare med 3,1 procent fler röster trots att det var ju inte så bra som de hade velat. 

Kristdemokraterna var vinnare då de gjorde ett bra val med många fler procent fast de fick bara två mandat att inte 3. 

Och alla log utom Fi och deras två representanter de hade så mycket rött läppstift på läpparna att man inte kunde se om dom log eller inte. 

Sakfrågorna hamnade i valrörelsens sista skede i skuggan av ”skandaler” som hade mycket lite eller inget alls med EU att göra 

Sverigedemokraternas toppkandidat, Peter Lundgrens, tafsande på en fest visar visserligen på dåligt personligt omdöme. Men frågan var utagerad mellan de inblandade. KD-parlamentarikern, Lars Adaktussons, abortmotstånd kan man ha kritiska åsikter om. Men han ställde inte upp i det här valet. Ändå dominerade dessa händelser sista veckan av valrörelsen. Det saknade proportioner. 

Den svenska EU-valrörelsen 2019 i första hand kom att handla om är hur mycket EU vi egentligen ska ha. 

Kristdemokraterna slogan om att göra EU lagom igen blev den dominerande frågan. Och som Sverigedemokraternas representant sa i en kommentar. Vi är för Europa men inte att Eu skall ha mer makt.