Tålig talman talar tyst

Tålig talman talar tyst 

 

Tålig tåligare talman, ja så rubricerar Tove Lifvendahl sin krönika i SvD efter den senaste informationen om att de inblandade partiledarna fått julen på sig att besinna sitt ansvar att bilda en regering. (Besinna är mitt ordaval). 

Avslutningen på krönikan är både dräpande, humoristisk och frustrerande för det svenska folket. 

“Den ende klara vinnaren så här långt är talmannen själv. Inte för att han inte har blivit ifrågasatt; utan för att han så stoiskt fortsätter den mest oklanderliga hantering av situationen, alltjämt så korrekt efter hundratals frågor om hypotetiska lägen. 

Man undrar ju om han om kvällarna ger sig ut i skogen och vrålar ut sin ilska medan han ger sig på träden med knytnävarna, eller om han lika städat som han uppträder i kammaren och i presscentret sonika brygger sig en kopp te och begrundar outgrundligheten i sitt uppdrag.”