motigt för Miljöpartiet

Det går motigt för Miljöpartiet nuförtiden skriver SvD i sin ledare. 

Tidningen står för egen utsago som: Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat. 

Textstycket om: 

”…naturromantiska nostalgiker och framtidslängtande teknikoptimister. De förstnämnda drömmer om nolltillväxt och självhushållning, medan de senare snarast strävar efter en sorts Star Trek-tillvaro där utvecklingen förpassat miljöproblemen till historien.” 

Är särskilt intressant. Det var inte länge sedan ledamöterna gick barfota och visade upp sina kök i Norrland där de eldade med vedspis i köket. Allt för att vara nära naturen. 

Men mer ur ledaren bör intressera som hela denna text . 

Det går motigt för Miljöpartiet nuförtiden. Partiet har tappat hälften av sina medlemmar sen det hamnade i regeringsställning 2014. Stödet bland unga väljare (18-29 år) har kollapsat under samma tidsperiod, från tretton till fem procent. De gröna ministrarna, som blev historiska i och med intåget i Rosenbad, klarar sig inte bättre. Språkrören Gustav Fridolin och Isabella Lövin ligger på jumboplats i statsrådens förtroendeliga (Novus, mars 2018). Peter Eriksson, en gång ett populärt språkrör, är i dag ”digitaliseringsminister” med den mediala genomslagskraften hos en Atari. 

Och så har vi Karolina Skog. En miljöpartistisk miljöminister borde vara lyckligare än ett sockerspeedat barn på tivoli. Men 70 procent av väljarna vet inte ens vem hon är, och av dem som ändå gör det är de flesta skeptiska. Bara elva procent har mycket eller ganska stort förtroende för henne. Hur blev det så här? MP brukade ju vara både uppskattat och uppvaktat. 

Ska man förstå partiet måste man minnas att det alltid har varit splittrat mellan naturromantiska nostalgiker och framtidslängtande teknikoptimister. De förstnämnda drömmer om nolltillväxt och självhushållning, medan de senare snarast strävar efter en sorts Star Trek-tillvaro där utvecklingen förpassat miljöproblemen till historien. Problemet för Miljöpartiet i dag är att nostalgikerna vann striden om politisk inriktning, medan optimisterna fick igenom sin maktstrategi. Följaktligen är MP nu ett deprimerat regeringsparti som självmedicinerar medelst subventioner till elcyklar.”