Mer om gudstro

 

Vid närmare studier kommer jag fram till att det finns i dag även fem stora religioner som i sin tur kan indelas i två grupper, nämligen sådana som uppstått öster om Hindukushs, en bergskedja i Centralasien utmed indiska-afganska gränsen, och sådana som har uppstått väster därom. 

De östliga religionerna karaktäriseras som ”Den eviga världslagens religioner” eftersom världen enligt dem är evig. Den har inte någon början eller något definitivt slut utan förnyar sig oupphörligt i den successiv växling mellan uppkomst och undergång. 

I de västliga religionerna eller  ”Den historiska gudsuppenbarelsens religioner” är däremot kosmos och dess invånare för sin existens beroende av den verksamhet som utövas av en personlig gud, som är skild från och oändligt avlägsen värden. Enligt dessa religioner har världen en gång vid en bestämd tidpunkt blivit skapad och den kommer också en gång att finna sitt slut. 

De östliga religionerna betraktar världen ”sub specie seternitatis”  (= under evighetens synvinkel). 

För de västliga religionernas åskådning är däremot varje historiskt förlopp inom skeendet, som endast omfattar några årtusenden och som utspelas på begränsat utrymme, av avgörande vikt inte bara i och för sig utan också då vare enskild människas gärning är bestämmande för de öde som väntar henne i hela den evighets som följer på världen slut. 

Ovan analys ändrar dock inte min uppfattning att den gamla damens gudstro håller för mig.