Farväl och på återseende 

Farväl och på återseende 

Delar av Alice Teodorescu sista krönika på ett tag. En förhoppning på sin avkomma som skulle kunna vara en framtidsdröm för alla och en var. Realistiskt?  

 

”…Jag hoppas att du ska få gå i en skola som ger dig lika god bildning som utbildning. En skola som, oavsett hur eller av vem den drivs, lägger tyngdpunkten vid kunskap. En skola som inte håller dig tillbaka och skuldbelägger dig om du redan räknat klart veckans uppgifter eller som inte förmår ge dig extra stöd om det skulle visa sig att du är lika hopplös i matte som jag var. En skola som stimulerar dig, lär dig att tänka rationellt och abstrakt, som ger dig möjlighet att komma ännu längre än vad dina föräldrar gjort. Och på din väg genom livet hoppas jag att du lär dig vikten av ansträngning och hårt arbete, för ingen kommer någonvart på bara talang eller tur. Framgång är resultatet av förmågan att ta risker, att misslyckas, att resa sig gång på gång, att ha integritet och att navigera mot ett eget mål.  

  

Jag hoppas att du vågar tänka självständigt, att du inte ska frestas att följa flocken bara för att det blir enklast så. Att du ska drivas av principer och värna om dina värderingar – oavsett vad andra tycker eller utifrån vad som anses mest gynnsamt för dig. Att du samtidigt ska stå upp för andras rätt att stå upp för sina värderingar och principer, oavsett vad du anser om dem. Omfamna och väx av att omge dig med människor vars åsikter du inte delar. Så lär man sig sådant som respekt och empati. Ta aldrig något eller någon för givet. Och glöm inte att omvandla rädslan till mod, ty enbart den som är annorlunda kommer att bli oersättlig.”