Tiggeriförbud och fattigdom 

 

Tiggeriförbud och fattigdom 

 

Argumentet mot tiggeri förbjud att det inte går att förbjuda fattigdom har länge framförts och varit ett av de mest osakliga som jag hört. När nu Ann Heberlein tar uppå det i GP känns det befriande att någon gör det och med de sakliga argument som hon framför. 

Blanda annat skriver hon: 

 Påståendet att vi som förordar förbud mot tiggande tror att det går att ”förbjuda fattigdom” är bara ett exempel på totalt vansinniga påståenden som under alltför lång tid bakbundit debatten och fördummat det offentliga samtalet.” 

”…Ingen har någonsin hävdat att ”det går att förbjuda fattigdom”. Ändå dyker detta lika löjliga som orimliga argument upp varje gång frågan om ett eventuellt tiggeriförbud dryftas. Vi som förespråkar ett förbud är naturligtvis medvetna om att det (dessvärre) är omöjligt att lagstifta bort obehagligheter – om det vore så enkelt att lösa samhällsproblem och existentiella dilemman borde vi genast förbjuda svält, sjukdomar, ensamhet, åldrande och död. 

…”Tiggandet för med sig fler problem – människohandel, kriminalitet, prostitution, nedskräpning – än vad det löser. 

Även att man inte kan ställa grupper mot varandra tar hon upp. 

…”Andra idiotiska påståenden som lamslagit debatten är idén att man inte får ”ställa grupper mot grupper” och hävdandet att man inte får diskutera volymfrågan i anslutning till migration eftersom ”flyktingfrågan är en speciell fråga eftersom den handlar om människor”. 

Naturligtvis måste vi ställa olika individers och gruppers behov mot varandra – det vet varenda vuxen människa med ansvar för sin ekonomi. Resurserna är inte oändliga och därför måste man välja vems behov och önskemål som ska tillgodoses. Och det där med att flyktingfrågan är speciell för att ”det handlar om människor”? Säg vilken politisk fråga som inte handlar om människan och hennes värde – sjukvården? Äldreomsorgen? Bostadsfrågan?