Första inlägget

Detta är det första skrivna innehållet på denna reviderade sida som start på det nya året.

För tolv år sedan startade jag denna sida. Som vinjetten beskriver var den tänkt som en insändarsida där alla lokala insändare skulle kunna samlas. Ett slags forum för insändarlystna Kungsbackabor.

Nu har jag tillsammans med min son Olof omformat sidan så att den skall vara lite up to date.

Med andra ord skall inte alla gamla år vara arkiverade och inte gamla artiklar som inte har någon relevans finnas med I arkiv.

Fortsättningsvis ämnar jag när jag tycker att något intresserar mig skriva på denna första sida och när nästa skrivlust kommer låta artikeln förpassas till ett arkiv som skall omfatta som mest ett år tillbaka I tiden.  Avslutningsvis har vi sett över hänvisningar till andra tidningsalster och uppdaterat mejlen.

Lars Stranne

 

 

Jag inleder denna nya sida med en gammal artikel från den gamla KUNGSBACKAFORUM. En slags nostalgisk återblick i dubbel bemärkelse.

Rubriken var då:

EN RESA 40 TILL 4000 ÅR TILLBAKA I TIDEN

Redan då bestämde jag mig för att återvända till Kreta någon gång.

När de första solstrålarna väckte oss där ute i trädgården utanför Olles hyrda villa långt ut på piren.

Vi hade stupat på våra poster eller åtminstone somnat när elden falnat. Själv hade jag somnat med min packade resväska som huvudkudde.

Min avskedsfest var över för Olle, Erik, Else-Maj, Elisabeth och alla de övriga konst- och lyrikstuderade som av en tillfällighet förenats i Agios Nikolaos dessa tre månader.

När lastbåten stävade ut mot den grekiska arkipelagen tänkte jag att det inte skulle dröja länge innan jag än en gång skulle få besöka denna säregna ö.

Nu var jag alltså här drygt 40 år senare. Inte på den östra sidan av Kreta där Agios Nikolaos låg utan på den västra med Chani

ENa som distriktshuvudstad.

Då kom jag med båt nu med flyg. Då var jag ensam, nu i sällskap med så många svenska svenska turister som ett charterplan rymmer.

Likheter finns givetvis också

Ön är dock densamma. Samma branta klippor och samma klara vatten syntes redan från flygplanets fönster. Så är det till exempel fortfarande cirka 2000 växter om än med nya blommor och blad. Hur många det var när de första invånarna tog ön i besiktning som boplats i den äldre stenåldern är okänt för mig.

 

Då fanns inte EU med euro. Myntet var drakmer och inga europavägar fanns på ön. Visserligen var det efter EU planerat en europaväg som en sluten ring runt hela Kreta, men den södra befolkningen ville annorlunda. De ville inte se sina branta berg söndersprängda för tunnlar utan saboterade vägbygget. Då 90 procent av männen innehade skjutvapen var det lite svårt att diskutera. Nu sträcker sig E 75 tjugofem mil genom alla de fyra distrikten men utan att bindas samman i södra ändan.

 

Jag minns hur man tog plats i den lokala bussens längst fram för att se färden mellan Heraklion och Agios Nikolaos. Hur det hängde en helgonbild och dinglade framför föraren i fönstret. Väl uppkommen på en bergstopp stängde han av motorn och lät bussen rulla utför den slingrande serpentinvägen i allt högre hastigheter för att väl ner ånyo starta motorn.

Nu vaggar den klimattempererade turistbussen långsamt i kurvorna utan att någon växel märkbart läggs in med ett märkbart ryck.

Längs vägarna finns små minnesskyltar cirka en meter höga. På vissa av dom är ett kors placerat. På den platsen har en människa fått sätta livet till i en trafikolycka. Andra är utan kors och markerar endast en olycka. Inne i kapellen finns i dem med kors en bild av den avlidne och ett levande ljus. I de andra är det en bild på ett helgon.

Förutom den annorlunda trafiken finns det många andra skillnader. Inga åsneskri väcker mig på morgonen. Dessa har nu ersatts av grävskopans dunkande i grannfastighetens jordmassor. Kanske finns åsnorna kvar i de inre delarna av ön men här i Almirida, där jag inkvarterats, är dom borta.

För fyrtio år sedan hyrde vi en bil och utforskade ön. I dag bestämmer jag mig för att göra resan per hästrygg.

Någon kuse hade aldrig tidigare fått ha min ändalykt som gäst. Avevia, som hon hette blir den första att få denna ära. Efter det att vi haft skilda åsikter om hur långa tömmar hon skulle ha vid vanlig promenadtakt blev vi vänner. Jo, det var hon som vann den diskussionen.

Mot slutet av dagen var vi så samspelta att vi när vi närmade oss något som kunde kräva beslut från mig vred hon litet på huvudet och kikade på sin ryttare. Minsta antydan i tömmarna från mig gav omedelbart resultat.

Det var med en viss saknad som jag skilde mig från henne vid dagens slut. En fantastisk upplevelse rikare och med minnen både från naturen, samspelet mellan människa och häst men också från min otränade ändalykt.

Messa! Messa! Orden ringer fortfarande i mina öron när våra vägar skildes och hästskötaren manade in henne i stallbyggnaden.

Överallt byggs det nytt

En påtaglig skillnad i dag är husens arkitektur. Inte så mycket utformningen vid själva byggnationen, om man undantar de stora hotellen, utan mer fasadernas och takens utsmyckning. I dag kryllar det av värmepumpar som med sina kompressorer likt flugor sitter på fasader och tak. Vissa hotell har en kompressor för varje rum. För de övre våningarna har dom placerat dessa i rader på taken med freonslangar dragna ned över fasaden till respektive rum. I de undre våningarna finns de hängande på väggarna. Dessa fanns inte för 40 år sedan.

 

Avloppssystemet är dock det samma. Alltså lika underdimensionerat vad ledningstjockleken anbelangar, vilket gör att man inte får spola ned toalettpapper. Ett undantag är byn Plaka, som med ett stort fall från sin bergsplatå och med nytt avloppssystem tillåter nedspolning. Men vad gör man av papperet? Jo, det finns en speciell papperskorg för dessa med något så när lufttät förslutning.

Det kretensiska folkets beryktade stolthet fostras redan då deras söner fyller 17 år och erhåller ett skjutvapen. Detta är symbolen för inträdet i vuxenvärlden. Att sedan diverse vägskyltar bär spår av deras träning att hantera sitt vapen är en annan sak. För något år sedan försökte regeringen i Aten att begränsa vapenarsenalen. Alla skulle lämna in sina skjutvapen. När sluträkningen var klar för Kreta hade två vapen lämnats. Ett inte alltför imponerande resultat.

Bröllop är en annan omhuldad kretensisk ceremoni. Alla skall bjudas som över huvud taget det finns anledning till. Festen avslutas med att alla män skjuter ett skott i luften. Prästen börjar och byn polis avslutar saluten.

Turismen är i dag den största näringen följt av olivodling

 

Den snabbt växande turistnäringen är i dag Kretas största inkomstkälla. Turismen i de olika semesterorterna är dock lik andra platser. Det är hyrbåt ut till någon sevärdhet som en grotta eller att beskåda öns äldsta invånare bergsgetterna, vika är den djurart som överlevt längst på ön.

För 40 år sedan hyrde vi en bil och tog oss till Zeus grotta. Enligt myten gömde hans mor Rhea honom i en grotta på berget Ida.

När vi kom fram till den närbelägna byn erbjöd sig en ung grek att visa oss den sista vägen. Väl vid mynningen pekade han ner i grottan och förklarade med ett vargagrin att här hade kretensarna lurat ner tyska nazistsoldater under kriget med löfte om att det fanns engelska soldater gömda.

Väl nedkomna i grottan kastade kretensarna ner handgranater över tyskarna och gjorde slut på dem. Huruvida dagens guider går ner i grottan med sina besökare vet jag inte. I vilket fall som helst lär dom inte berätta om Andra världskriget. Kretensarnas motståndvilja kostade åtskilliga män och kvinnor livet i massbestraffningar och flera byar utplånades nästan.

 

Ön har en mångskiftande historia.

Olika folk har fört krig och växelvis haft herraväldet över ön. Allteftersom de olika herrefolken regerat har de låtit just sin religion och sin byggnadskonst sätta sin prägel på ön.

Från 400-talet till 800-talet tillhör Kreta det Bysantinska riket. Araberna behärskar ön från 824 till 961 då fältherren Nikiforos befriar ön som därefter åter ingår i det Bysantinska riket.

Från 1210 överlämnas Kreta till venetianerna fram till 1669. Därefter var det turkarnas tur från 1669 till 1898 varefter Kreta förenas med Grekland 1913.

Den grekiska mytologin är komplicerad med över 30 000 gudar. Av Zeus tre barn med nymfen Europa blev Minos kung över Kreta.

Den minoiska konsten delas upp i tre perioder: förminoisk 3.600-2.100 f Kr, mellanminoisk 2.100-1.600 f Kr och den senminoiska 1.600-1.200 f Kr. Varje tidsperiod delas upp i ytterliga tre mindre.

I det arkeologiska museet i Heraklion finns en strålande samling av konst som ställs ut i 20 salar. Utställningsföremålen representerar den kretensiska civilisationen från sen stenålder till slutet av den grekromerska epoken.

Kretas mest besökta turistmål är annars palatset Knossos

Kretas mest besökta turistmål är annars palatset Knossos som hade 600 000 besökare förra året. Det är det största, mäktigaste och mest imponerande slottet från den minoiska tiden. Här bodde Minos som enligt sägnen föddes efter en förening mellan Europa och Zeus.

Med 1500 rum är det ett imponerande bygge i tre våningar ovan mark och två under, som arkeologerna grävt fram. Artur Evans köpte området för att starta denna märkliga utgrävning. År 1900 började han systematiska utgrävningar. Det ursprungliga slottet förstördes 1700 f Kr av en jordbävning. Det är det senare palatset som återuppfördes efter år 1700 f Kr som grävts fram.

Förvaringsutrymmen låg i de nedersta planen. Bland annat fanns möjlighet att förvara inte minst vin i stora lerkärl som tillsammans rymde 70 000 liter.

Det lär ha funnits en annan spekulant före Evans. Överenskommelsen då var att priset skulle vara lika med det antal olivträd som växte på området. Markägaren kom fram till 1000 olivträd. Köparen att det fanns 998 stycken. Det blev ingen affär.

Fisk är sällsynt

Maten på Kreta är mestadels lamm, kyckling eller kalkon. Någon enstaka gång serveras fisk Det är en sällsynt och därför dyrbar rätt. I Rethymnon huvudstad i distriktet med samma namn kan man dock längs kajen beskåda dessa läckerheter. Restaurangerna överträffar varandra i fantasifulla dekorationer. Så kan man beskåda olika kräftdjur i en stor snäcka. Andra fiskar exponeras i en miniatyrbåt med mast och segel. Men som sagt smakar det så kostar det.

Jag kom aldrig till mitt Agios Nikolaos.

Efter att sett ett flygfoto över detta nu ett av det mest frekventerade turistmål förstod jag att om jag skulle hitta gatan i den gamla delen av staden så skulle jag knappast finna bageriet mitt emot det hus som jag hyrde för 40 år sedan. Den vackra flickan som sken upp när jag på morgonen kom in för att köpa mitt morgonbröd var säkert en gammal kretensisk gumma om hon över huvud taget levde.

Nej denna gång blev det inte en resa 40 år tillbaka i tiden utan snarare 4000 år.

Men jag lovade mig själv när planet lyfte efter en veckas vistelse att än en gång komma tillbaka. Och då kanske det blir till byn som blivit en stad Agios Nikolaos.

 

Lars Stranne